... ...to be continued

Känns som det är dags att packa ihop, och försvinna bort. Fly till något nytt, till något annat. Till någonstans där ingen bryr sig, och där man inte tror att någon bryr sig. Kanske har jag gjort mitt här... just nu är det tomt.

Ljusen på bordet håller på att brinna ned, sista zooapan har svalt, och smaken dröjer sig kvar på tungan. Kemiskt. Imorgon är det en ny dag, och sista kapitlet på den här veckan. På måndag kryper den nya verkligheten upp bakifrån och kramar livet ur en långsamt. Samtidigt springer en gröngubbe runt och skriker hysteriskt "fast här, fast här, alltid fast här". Det är farligt att stanna, saker och ting hinner ikapp en då. Står med fötterna i två verkligheter som glider ifrån varandra. Det som varit och det som kommer.

bla bla bla...och en nypa otur

Det gör ont bara för att det kan göra det... ...

Ô Ô

Lämnar för att jag måste, inte för att jag vill... ...

U

Missar med få minuter något som saknas... ...

****
* *

Hej då världen,

vi ses om en vecka.

Ps. man kan ju nästan tro att det är februari... ... ds.