funderingar dagen efter

En skum kväll, men ack så rolig, och ack så berusande...

Skratt, prat, och pussar... hum med en oplanerad touch....

Kommer bli pikad i en evighet.... visst tyllis?

^_^

Vardagsfundering

Att gå i skogen,

klampa omkring,

bli blöt om sockarna,

kall om fingrarna,

varm i själen,

och se två gökar jaga varandra.

Det är lycka.

Studerings tidens fallgrop

Kunskap är makt, men oxå en invaggning i osäker trygghet.

Gammal kunskap invaggar den nya kunskapen i en dimma av självklarhet. En farlig fälla för tentapluggande studenter.

atomer kaboooom

Analys inlämnad. Säkert inte färdig. Orkar inte bry mig.

god natt.

01 35

tackför en underbar kväll...

BYE SÖMN, HEJ ENERGI

Ge Mig Tillbaka Min Makt, över Mina Celler... speciellt mina Hjärnceller, för jag verkar behöva dem.

Tio bra saker (utan inbördes ordning);

Mat
Choklad
J
D
K
Musik
Spel
Skratt
Disk
Lindyhopp


Sömnen känns helt plötsligt väldigt långt borta, huvudet surrar av mystiska treklanger, benen rycker i rytmer, munnen strechas ut i brett flin, Det känns som när man är kär. Fast förvirringen finns inte där. Kär i mitt liv, min situation, och i känslan av att leva igen.

Dansen som inte dansades....

Förlåt att jag stack... men jag hade inte dansat utan gråtit på golvet, och vem skulle ha kul av det? Det började bra, men det var inte min kväll ikväll.. borde ha förstått det från början. Det är ingens fel bara mitt egna, och en del ligger i prydheten. Det gör mig inget att vissa inte hängde med, det gör inget alls. Men av någon mystisk anledning tycker jag inte om attt basunera ut att jag har vilket jag antagligen har, en vän med previlegier, som det så fint kallas. För resten av världen har inget med det att göra. Sen har iv den irriterade busschaufören, mannen som skäller bara för att, mystiska personer jag inte kommer förstå mig på, och en dum rensning i mobilen med gamla sms som en påminnelse om det som varit..... osså min lilla älskilng förståss.... som gör det hela till att bli bra....
Men jag kände att detta var på väg på bussen till stan, försökte vända det med några sms, fungerade inte....
...Tack och lov.. berusade personer är så lätta att lura... jag sover ensam inatt... för jag fick inget ragg på bussen... men som sagt man vet ju aldrig vad som händer på en sex minuters resa från stan och hem.... allt som oftast ingenting.. men det vet ju inte en berusad person som aldrig åkt sträckan.....

Dansar kankse vi gör imorgon, ikväll hade jag bara förstört hela festen.. och helt ärligt så tänkte jag hur dumt det än låter....

Du har de andra, så du klarar dig.... men men från början skulle jag följ med.. men inte ikväll..
God natt världen!

Kom i stämmning....

Och så insåg man att det var lite mycket nu. Eller mycket mycket nu. Eller....

Det är nu kan skulle vilja åka iväg till en solig strand och inte komma tillbaka förrän tentorna är avklarade, analyserna skrivna, allting presenterat, färdigt kaaapooooch klar. Men världen fungerar inte riktigt så.

Bra saker:
Ungdomskören; välkommen till verkligheten, tusingen vad duktiga de är.
Jordgubbspaj; En liten orgasm för smaklökarna, och en sockerchock för hjärnan.
Tylletott: Som kan fräsa skrattar, och vara så underbar som bara hon är.
Löparen: Som fixar till nacken, men bara ja jag vet inte vad... läpparna? ;)
Piraten: Som är den han är och får dig att må bra.
Vädret; Som går från Kabooom till spread a little sunshine.
Fiskmåsarna; som skriar utan för fönstret, och jävlas med människor.
Torsdagar; bara för att det är skoj.
Helgen; För att varje helg är ett nytt äventyr.

Det blir inte som planerat.....

Det där med att ta semesterm försvann in i ett mörkt tomt svart hål. Det började med en unduerbar jordgubbspaj och slutade med frukost. Mer än detta förtäljer jag inte om den historien. Från en trevlig kväll, till en morgon med morgonhumör, vidare in till en datorsal där det ska köras sårbarhetsanalyser på en viss sorts fladdermus. Tack Gode Gud att det regnar, då kanske man kan koncentrera sig någonstan ;P

over and out.

Från puppa till.... ngt mer flygfärdigt

Om ni sett mig en vårdag för fem år sedan, hade ni inte känt igen mig. Nåväl, kankse ser jag ungefär likadan ut nu som då, och min humor har inte förändrats nämnvärt, men mycket av det som var då har ändrats radikalt. För fem år sedan, var jag den lugna tjejen, med sin kristnatro, som inte rörde alkohol, inte festade. Den tråkiga tjejen som man helst ville slippa umgås med. Det där med att killar skulle lägga märke till mig, var ungefär lika sannolikt som att jag skulle få en yahmahaflygel i julklapp. Det är konstigt hur fast man blir i sin form, dels formad av vilka förväntningar man tror att andra har på en, men också av de faktiska förväntningarna som alla har på en. Men den då så kallade Nunnan, har kastat sin dräkt, nog för att korset hänger kvar, men det är okej att låta den lite mer vilda och spralliga sidan komma fram. Det finns några personer att tacka för den bravaden, och ni vet vilka ni är. jisses vad kul vi kan ha nu, och gudars vad knattarna från förr skulle höja på ögonbrynen. För dem kommer jag antaglien alltid att vara Nunnan, eller tråkmånsen, eller plugghästen, eller den där tysta tjejen.... Men helt ärligt vem bryr sig. Jag är den jag är, och jag trivs med att vara den jag är... sorry för er som inte trivs med mig.

Men men, nedras vad skoj vi har gänget! Don't ever stop enjoying life.

Det känns som det hålller på att försvinna ur mina händer, makten att faktiskt göra något. Jag gillar det inte, och det är dumt att det händer. Vi ses för ofta, det är ju nästan som om man vore ett par, fast det är vi inte. Inte på långa vägar. Så varför kommer då den här panikkänslan efter varje gång. Är det för att någon annan än mig själv har mer makt över mig. Det gör inget att du lyfter mig, jag litar på att inget kommer att hända och att du kommer sätta ner migpå marken igen, förr eller senare. Jag har aldrig låltit någon lyfta mig tidigare, och de gångerna det ändå hänt, har jag inte kunnat släppa kontrollen. Men nu kan jag. Nu. varför Nu och inte Då. Och varför Du och inte dem.
Jag känner igen mönstret och jag gillar det inte. Men ändå så älskar jag det. Jag vet att det finns andra som skulle mörda för att vara där jag är, och ha det jag har. Men än så länge vet inget.

Jag ska inte bli kär, bara i situationen, vad situationen gör med mig, och i LIVET.