(^o^)

js-09

***

Snön börjar lägga ett täcke över marken,

det luktar mogna apelsiner och nejlika i lägenheten...

Lyckan borrar ned sig ända in i själen.

***

Lycka är goda vänners sällskap,

som värmer och tröstar, ger goda råd och flörtar...

Lyckan pirrar ända ned i lilltån.

***

Flashback

Tystnaden har sänkt sig. Det är rätt skönt. Men känslan imagen säger att jag inte vill ha det jag en gång hade.

Det var bra, men är man för gammal...

När någon i ens egna ålder säger..... du känns så mogen...

.... och i huvudet skriker det i helvete heller... jag vill inte vara det.....
..............men jag vill inte vara den omogna fjortisen, eller den desperata 45-åringen...

Jag vill vara 23-åringen, som vet hur man har skoj....

Just nu känner jag mej som hm för gammal för att tänka ordet fest...

Vinkar på återseende

Då lyfter planet snart , om så där en 18 timmar, mot sydafrika och värmen... ...

God afton ochpå återseende Sverige, och alla underbara människor som finns här.

Puss och kram på er.

J

"Våran jord e inte stor...."

Jag mötte en människa på bussen, vi hamnade bredvid varandra. Fast egentligen möttes vi tidigare, redan på busstationen i Trollhättan. Några små incidenter inträffade, då personen påverkade mig utan att veta om det. Egentligen visste människan inte att jag fanns där, för jag var bara en i mängden. Men på bussen var jag en medresenär och vi började samtala. Världen, hur gärna vi än vill tro det, är inte stor. Den är ett runt klot, och i mina fotspår kommer en annan människa att gå, någon gång, precis som jag redan har gått i en annan människas fotspår. Vi har befunnit oss på samma knutpunkter i världen vid så många tidpunkter ( kanske inte samma), men vi har under ett flertal tillfällen haft samma vy framför våra ögon, utan att veta om det, och utan att reflektera över det. Och som vi skrattade, trots vår åldersskillnad, så var det ingen skillnad alls.


Det kan tålas att tänka på...

vem vi än är och vart vi än befinner oss är

Vi mer LIKA än olika,

Ord ur ett liv

Så sitter jag här, i en bubbla i världen, ser människor komma och männniskor som går. Jag trodde jag förstod hur människan fungerade, eller ialla fall hur människan ibland tänkte, men på den fronten är det helt blankt.

Jag sitter och väntar på sms, som aldrig kommer. Jag vet inte om det kommer att komma, och om det kommer så vet jag inte om jag kan tolka det rätt. Allting handlar om en helg, förväntningar, skratt, och förvirrade tankar. Det finns en fråga eller två frågor beroende på svaret på den första frågan. Men det är ingen fråga jag kan ställa... Hur gärna jag vill så går det inte, eller går gör det väl, men det går emot mitt tänkande.

Jag brukar kunna ha tålamod, vänta vänta vänta, och kanske få ett svar, och får jag inget svar så fick jag inget svar, och världen gick inte under för det. Men nu skulle jag vilja ha ett svar, helst med en gång, på en fråga jag inte ställt. Hur ska jag få det?

Avsked och farväl, hej då och vi hörs, vi ses, ta hand om dej.
Inget, totalt blankt.
Kankse är det därför jag är förvirrad ?

Hej då, vi hörs,

ta hand om er.

planering fundering och nervdallring

Det finns mycket som fyller mitt schema nu, kankse borde jag inte sitta här och skriva utan istället egna varje sekund åt vfu-arbete, litteraturstudie, för att inte tala om examensarbete. Men jag har gjort lite vettigt idag, om vi bortser från lektionerna om mitos och meios, ochjordensutveckling. Jag har nästan klarat av att boka tid hos en sköterska, snart hämtat ut malaria tebletter, ringt till Sydafrika igen, planerat en framtid , bokat tid hos tandläkaren. Men utöver det har jag inte gjort hälften av det som borde ha blivit gjorts.

Vad funderar jag å att göra nu? JO ta mitt pick och mitt lilla pack, dra till ett bibliotek, leta upp all information jag någonsin kan hitta om olika pedagogiker, och börja läsa sammanställa, och kanske ha en grund för mitt examensarbete. Om det kommer att hända?
Ja det som lever får se.

Jag längrat till "so long suckers". Och tro det eller ej, just nu förvånar jag mig själv, Jag längtar till värmen. trots allt som måste fixas innan dess..

O a O

J

Tegelstens skurar från klarblå himmel

Så sitter man på plan två i bibloteket, stirrar hålögt på en datorskärm, efter två rapporter från skolverket och några fler rapporter om Sydafrika och skolorna där. Insikten slog till som en tegelsten från klarblå himmel. Jag måste ha förbrett mej färdigt om en vecka. Eller jag måste ialla fall har en grundstruktur klar om en vecka helst innan dess. Och just nu finns ingen energi, den försvann med tegelstenen. Jag borde läsa till litteraturstudien. Hur svårt kan det egenligen vara? Planera, fundera och genomföra, fundera lite till och tillslut skriva färdigt. Snart om två timmar ska jag iväg till kören. D et blir med en blandad känsla i magen. Å ena sidan ett härligt välkommen tillbaka fyllt med energi. Å andra sidan ett farväl för den här terminen, och vill det sig riktigt illa är det ett farväl för resten av livet. Men det vet jag inte nu, det ger sig i januari februari, och allt beror på jobb och plugg situationen.

Imorses, eller tidigare idag var himeln blå och nästan molnfri... nu är den grå och överskuggad av regntunga moln. Förhoppningsvis har den klarnat tills imorgon.

o a o

Det kryper i kroppen, så där härligtsom det brukar göra i april när solen tittar över trädtopparna, när människor tar sig ut igen, och när krokusarna blommar. Men det är inte april, och så här brukar det inte kännas i augusti. Det har varit en härlig månad, en härlig vecka. Mmåmnga härliga minnen, för att inte tala om alla underbara skratt som tränat magmuskulaturen.

Jag surfar på en våg just nu, och jag vet... vågen kommer att nå land till slut, den kommmer att ta slut... Men då får man väl simma ut igen med plankan under magen hitta en ny våg, och åter igen börja surfa.

Jag vet en sak, och jag sa detta till en person idag... Det är inte alltid lätt, man kraschar ibland, och då finns vännerna, ens underbara vänner där och bara lyfter upp en igen. Man får så mycket av dem, och jag försöker att ge tillbaka... men jag tror att jag får mer än vad jag ger...

Älskar er så mycket....

OaO

Den gryende hösten är min *moahaha*

En utbytesstudent sa till mig; " Jenny, you are crazy".
Och visst stämmer det.... jag är galen, och jag älskar det.
Galen lycklig galet lycklig, och oftast glad.. även om gamla minnen kommer över en. De gamla minnena är jag tacksam för, de har format mig till den jag är i dag... och påminner mig även om platser i livet jag inte vill hamna i igen, men även om stunder somvar värda att dela.

men just nu... är det vår i själen, och jag vet inte varför... Kankse för att hösten närmar sig ...

Det här med att dricka..... skulle jag kunnat börja detta inlägget med, eller varför inte...
Att bli störd utan att de förstår...... För att inte tala om ...... försvaret som ställer upp utan att man ens ber om det.....

Men kanske ska jag börja från början....

Fredag eftermiddag, matematiktenta, slutar i kaos. M och jag lagar toast, för att sedan lägga sista handen vid våra uppenbarelser innan vi drar till Campus. Där en fest drar igång.Behöver jag nämna vinflaskan, jo det behöver jag nog. Det var ett vädligt gott vin. *ler* Sms, telefonsamtal, och bekymrade tankar, som försvaret snabbt tar hand om. Bättre försvar får man leta efter... och tänka sig att de läser situationen så snabbt....

Nästa festpå campus, trevligt.... buss hem vid två,,,.... sällskap helal vägen till bussen.... så fick ingen använding av slå spring och skrik, som man lärde sig på försvarskursen ;P Kanske var lika bra det *ler*

Hem, sova... eller iaf försöka, lyckades efter någon timme....

På det stora taget, en lyckad kväll.... Hoppas dagens kväll blir lika llyckad, men kankse med lite mindre vin ;P

Over and out.

kvällstankar....

trevliga små söta, snygga långa korta... från många ställen, en sak gemensamt (finns säkert fler) leendet. skrattet som leker på deras läppar. Just nu behöver jag inget annat. Jagser lyckliga personer runt omkring mig. De bygger bryggor från land till land, utrotar och bygger nya fördommar. ett världsligt spel på en liten plats. Men helskotta så snygga många e..

Bye

heart shaped eyes

Jag är sjuk.... Det är nog något virus som drabbat mig. Ett virus som får mig att lägga märke till två/tre :P benta saker, som går omkring, och kommer från olika håll och trakter. Spanjor som bara fick det att vattnas i munnen *ler* Han var inte fel att sitta och titta på ;) Tysken med det vackra leendet, suck jag är avundsjuk tyllis..... Its good. Oh yeas it is ;)

Over out, and lots of love...

Sommar tankar

Mer kärlek åt världen, och hipp hurra för det nygifta paret!

Härligt, när två människor, helt skapta för varandra, hittar varandra, känner att allt är bra och väljer att säga JA till varandra. Bättre kan det inte va?!



Sommarens tanke.

Lugnt, Jobb, Skratt ( då o då), Vänner (alltid och ibland). Retstickor, paketminnen från mitten. Soldater i givakt. Oförglömliga minnen, förträngda minnen.

Kärlek, värme och en jäkla massa regn.

Charmigt och underbart härligt!

En fjärils paradis

En liten pianomelodi, vs. en fjärlis paradis egenhändigt skapat, musik och text.

Fel eller Rätt?

Visst är det dumt att tänka tillbaka, men ärligt. jag funderar gjorde jag rätt, som gick, för nu känns allt så fel. Så fel. Jag antar att det inte finns någon återvändo, och jag är inte säker på att jag skulle återvända om jag fick chansen. Men jag var älskad då och inte nu.

Restart; ctrl alt del

Snälla någon,
dra ur kabeln, bryt strömmen. tryck på starta om eller stäng av. Gör något.
Minnen raddas upp som en film på näthinnan, och jag orkar det inte. JAG orkar INTE.

Tvekar, och jag tvekar trots att jag vet... jag KAN inte ÅTERVÄNDA, vet inte ens OM jag VILL.
Men det gör ont. Kraschar in i en bergsvägg.

Så Snälla någon,
tryck på viloläge, starta om, stäng av. Vad som helst bara filmen slutar.

^_^,

ps.bli inte orolig... det går väl över ngn-gång....

Konstigt...

Visst är det konstigt... ...

...hur jag än reser, kommer jag alltid komma tillbaka till samma plats...
...platsen kommer alltid se likadan ut, trots förändring....
...bagaget som följer med kommer endast att fyllas på, bli tyngre...
...människorna jag möter kommer alltid förbli på samma sätt....
...vattnet kommer alltid att vara samma vatten, alla gånger till trots...

...så vida jag inte glömmer vart ifrån jag kom...
...så länge jag väljer att inte se platsen med nya ögon...
...om jag inte väljer att packa om och lämna saker efter vägen...
...om jag inte klarar av att förändra mig själv...
...så vida inte jorden förstörs och kretsloppet bryts (Gud förbjude.. )...

Visst är det konstigt...
... hur rädd man är?

Nu tänkte jag för en gångs skull bli lite positiv, inte så där överdrivet men än då.... Jag har insett några små ting, som jag tänkte dela med mig av:

******Tacksam för de päron som lyckats odla och beskära mig******************
Min käre far, som gett mig några pinsamheter när jag var yngre (inte glömt men många glada skratt), sade till mig härom dagen: "Funderat på att söka till idol?" Om jag ska ta det positiv vet jag inte, men det är ju betydligt roligare om jag gör det. NÅgra dagar senare, när jag komponerat ihop ett litet stycke kom kommentaren: "Ja, det gör sig bra utan någon sjungen melodi..." Han spöade mig i tre raka i kubb, och nidrans vad skojsigt det var. Han har många fina egenskaper min far..... Ordvrickningar och musik, skrattar och tillsägelser. det är toppen.

Min mor, som också bor i hjärtat, ja vad ska sägas, jag vet från vem jag har fått min stubin och krutladdning... Lång stubin, men jäklar vad det smäller när det smäller... :P Vi har löst korsord, och idag sa min mor när jag försökte spela har du kvar din röda cykel.... Mammas kommentar;
" Spela mer svängigt" min replik jag kan inte göra det och sjunga samtidigt... Mammas svar: "Klart du kan, det är bara å öva".
Stöttande som alltid i det mesta....

******************Självförtroende kickar*******************************'

Vissa dagarkan man välja fritt, och även välja att tacka nej, till allt eller inget. Väldigt upplyftande.

Andra dagar får man stoppa på ett tidigt stadium, för bådas skull, eller alla tres skull passar väl bättre... kanske förstår du?

Jag har snygga ben. tydligen... alltid trevligt att höra... *ler*

Midsommar var väldigt trevlig, på måmnga sätt (men inte på det sättet dummer :P)

************************'Sommarfunderingar*******************************

Joggingskorna på.... för förstagången joggande tur..... med lite mer övning blir det nog bra till slut ;)

Jobbet.... fungerar hittills bra (peppar peppar ta i trä)

Jag har fått inspiration vid pianot.... mkt trevligt....

Vill ha besök av vänner här....

Och Njut av sommar kvällen själv ska jag sova snart...

Kramkram

Minnen

Jag längtar tillbaka... är det okej?

Almost last night in Tokyo!

Tiden har tickat ner... detta är förmodligen sista kvällen som det bloggas medan vi är i Japan. Visst är det sorgligt? Det har gått så fort, vi har gjort så mycket, men ändå så lite. J skulle gärna stanna ett bra tag till, kanske hela sommaren, men det går ju inte. M, tycker att det ska bli skönt att komma hem, och få sova i sin "egna" *host harkel* säng... ;) Det finns en sak som ska bli skönt att slippa; alla små spindlar som har börjat invadera vårt rum... tack och lov är M en skicklig spindeldödare... ... faktiskt.

Dagen har bestått av alkoholinhandling, klädinhandling, små panikutbrott av vissa mail, väskpackning, borttappning av resekamrat, språkproblem, samt ösregn och åska. Visst låter det skoj? För J:s del även en koffeinkick. En White chocolate mocha, är att rekomendera på S-bucks *hihihi*

Crepesen i Harajuku är ett måste. *muuuummmmmsssssss*

Indiskmat i Japan e oxå bra, men se till att beställa ngt att svalka gommen med; t.ex. mjölkte, eller mangolassi.

Vad annars;

Jo åker du till japan i regnperioden; köp ett oaraply men lämna regnkläderna hemma om du tänkt att shoppa mkt. De tar onödig plats; ( fråga J) ;P

See Uwhen we get back!

J o M

TAIK

Det var längesen ni hörde något från oss nu... Hoppas att ni följer oss på facebook.

M pratar just nu med D. Och jag sitter här och försöker att inte lyssna *ler*.. alltid lika sppännande uppdrag.

Det är snart över för den här gången, och konstigt nog vill jag inte hem. Det är så mycket som har hänt här, människor är trevliga. Hjälper en när man ser förvirrad och vilse ut ( vilket har hänt mig många gånger ;) )

Harajuku, ja den ekvationen skulle kunna skrivas; Harjuku= bra shopping+dumma svarta killar.
Shoppingen är underbar, häfiga kläder, bra frisörer ( spec. en som jag var hos... oh my G-- vilka fingrar, vilka ben, vilken vighet, vilket Leende.. är nästan lite kär tror jag ;P ), maten är god... Skit skoj! De svarta männen, som står ut med gatorna ska man passa sig för om man inte vill råka illa ut... Men det fungerar bra att total ignorera dem...

Tokyotower= Högt, snygg vy, jäkligt vackert i mörker, ungefär som Eifeltornet.

Akihabara= Teknik om du vet vart du ska, annars mkt snuskgubbar och avklädda dockor.

Ikebukuro= Tågbyte, God sushi, Affärer, Bollar med fyllning. (BRA!!!)

Kärlekskrank M = fnitter, rodnad, nedräkningar, hemlängtan. :P ( she´s gonna kill me)

Jag funderar på... kanske komma tillbaka och jobba ett år ett halv år några månader, who knows. I just need to come back. jag vill inte åka hem,men det finns en viss längtan till K.

Over and out... kommer kankse mer sen...

Dagar i ett långt pärlband

Sitter här framför datorn igen, och äter potatischips. Hela kroppen längtar efter salt, Vad har vi gjort de senaste dagarna.... En bra fråga. Det känns som om de senaste dagarna flyter ihop, smått kaosartat... mwn låt oss göra ett försök...

Måndag, efter att ha försovit sig strukturerat om våra planer, gav vi oss iväg till Akihabara, som skulle vara/är teknikstaden. Vi blev djupt besvikna och smått röda i ansiktet, när teknik stånd/affärer varvades med figuraffärer med ett fåtal normla figurer, och resten snusk. Könsfördelning 98% män. Resterande två procent, Jag och M samt "maids" som flörtar in grabbar på ett café. Vi var helt malplacerade. Dagen avslutades dock med en god frappuccino på S-bucks i Ikebukuro.

SOVA SOVA SOVA

KYOTO!!!! Tisdag morgon, senare än planerat kom vi med ett tåg till kyoto. EN tre timmar lång tågresa på ett väldigt bekvämt tåg. (undra när de kmmer såna tåg till sverige??) Kyoto, är värt att upllva igen, vi hann inte med allt vi ville se. Timmarna flöt förbi som i en dimma. Ett citat från en japan på stationen i Kyoto; " Kyoto är en liten stad, det går fort att springa över."
Låt mig säga så här; våra världsbilder stämde inte riktigt överrens. Det vi hann se var några tempel och Kyoto tower, som tog längre tid än vad som var meningen, och det var inte riktigt värt den tiden. ( Även om det var fräckt på sitt sätt, hade varit bättre med klarblå himmel ;) )

Tågresa hem.... missade första tåget, fick ta ett senare tåg... men till slut nådde vi fram till Hibarigaoka.

SOVA SOVA SOVA SOVA

harajuku!!!! Jippi! Helt underbart skönt ställe. Bra shopping, tuffa kläder. Men skumma typer på vissa ställen. Akta sig för som de säger här "de svarta" männen. DE står och försöker lura in en i en gränd där de ska sälja stöldgods mm... Man kan råka illa ut om man inte undviker dem. Vilket inte är så svårt, bara att ignorera dem fullkomligt. Vi ska åka tillbaka. På fredag verkar det bli, då ska J fixa en frisyr . *wohooooooo*

Idag... ja det återkommer vi om... kloockan e ju bara tolv här än så länge.... SÅ nu ska vi ut och göra bara det vi känner för...

Mata ne!

Hoppla! Välkommen till UenoPark!

Solen skiner, det varmt. Nästan för varmt, knappt ingen vind. Ett vimmel av folk. För många turister. Melon och grönt te glassar... och FOTA FOTA FOTA! Vi har sett konster med jojo, och diablo och en japansk annan sak vi inte kan namnet på. Det var riktigt riktigt häftigt!!! Vem vet kanske kkommer upp en video på det snart...

Tåg mot Tokyocity. Vi fick sitta ner för första gången,, och tack och lov för det! Sköknt att vila fötterna ett tag.

The Imperior palace besökt vi, och fick guiding av fyra japanska tjejer. De var väldigt söta och trevliga. De var med i en skolgrupp och gjorde guidningen för att förbättra sin engelska. Det var väldigt skoj! Därefter började en vandring till Tokytower, men vi kom aldrig så långt, eftersom vi såg en stor folkmassa och behövde ta reda på vad alla dessa människor gjorde där.... Hum hum det var nån konsert... så vi gjorde som alla dem som inte hade ngn biljett och hängde kvar utan för, och fick ta del av lite ljud iaf *ler*.Dessutom provade vi något väldigt japanskt; takoyaki. J tittade väldigt skeptiskt på M när J fick reda på innehållet.... (bild kommer)

Sen åkte vi hem... och åt Obentoulåda. Gudomligt gott för 25 kr... En hel komplett måltid. *JIPPPPPPIIIIII* ( J var fortfarande hungrig efter takoyakin (undra varför?) )

Solskens staden!

Shopping shopping shopping, och mat , mat, mat. verkar vara det enda denna resa går ut på... Sen att shopping, inte blev så mkt shopping utan mest titta och prova, ärä ju en annan femma *ler*

Kläderna som säljes här, är ofta utan former, men det kan vara en trend. Dock ska det väl sägas att det inte gäller alla och alltid. Stället vi lyckades spendera en hel dag i heter Sunshinecity. Ett trevligt ställe, men i våra ögon var PARCO bättre.

Hum hum.... vad finns det mer att säga om denna dag tro?

Ja just det ja; STARBUCKS-effekten. De som jobbar där måste ha gått en charmkurs.Man kommer in de ler med hela ansiktet, frågar vad man vill beställa. Upprepar beställning, och sen svarar alla andra som oxå jobbar där i Canon kör exakt samma sak. Det är riktigt gulligt. sen är ju grabbarna där sockersöta att titta på. Nästan risk för karies i ögonen.

Over and out.

Äventyr och falsksång

Äventyr på hög nivå i Japan, började med jetleg, slutade med taxi. Däremellan, en gnutta karaoke och suchi.

Klockan ringde klockan sju, men inte vaknade vi då. Det tog ytterligare fem timmar innan ögonlocken rullades upp och benen började ta siig ur sängen. Däerefter väntade en frukost på samma kafe som dagen innan, fast nu med andra smörgåsar, och en kaffechock ( iallafall för tröttis, och då menar jag inte M). Sen ett tåg till Ikebukuro, där vi återigen gick i affärer, denna gång i Parco, vilken vi gillar. Många plan, mkt kläder, mkt folk. Härligt! Sedan mötte vi Bäver 1 och bäver 2 vid östra utgången, för att käka suchi och sjunga karaoke. Suchi på rullband, rekomenderas. Gott, inte alls slemmigt, fast iof, vissa saker såg slemmigt ut, t.ex. de små räkynglen som fanns på vissa sushisorter( ska tilläggas att vi unvek dessa). Man såg både ögon och blivande ryggrad. Valde även att undvika den lilla lilla bläckfisken som även den återfanns med det mesta i behåll på vissa sorter. Förutom dessa kankse avskräckande exempel, såg allt det andra underbart gott ut.



















( M fotar, tröttis koncentrerad på text och musik... gick väl sådär :P)

Sedan var det dags för, falsksång i Karaokebaren. Detta var trevligt, och skedde i ett privat rum, dit man beställde drinkar och sjöng för fulla muggar.... Både japanska och engelska... även om bäver och bäver och M ofta endast hölls sig till japanska. Vi gjorde förövrigt en vacker version av; Bohemian rhapsody, phantom of the opera, och mång a andra låtar.


Vi tog det sista tåget hem, eller vi trodde vi gjorde det, ända tills tåget stannade på en helt annan station och konduktören sa att det var slutstation. PAN IIIII K tänkte vi.. och sprang runt som yra hönor ett par minuter, tills vi började fundera på lösningar.. vilket slutade med en taxiresa hem till vandrarhemmet. Det var spännande, och trevligt.

En annan information är att regnet i tokyo är inte kallt.

Slemmigt men mättande

Så var dag två i japan snart avklara, genomliden eller äventyrligt genomförd. Vi har sprungrit runt som små tokar i både Ikebukuro, Shinjuku, och Shibuya, men även i Hibarigaoka där vi bor. En ny erfarenhet idag, är att Udon kan vara väldgt slemmig men mättande. Japaner är trevliga, och hjälpsamma när bortkomna turister (jag och marina) står och försöker tyda matmeny med hjälp av resepalör ( kan tilläggas att detta gjordes utan framgång). Vi har gnidigt våra kullar mot andra personers ryggar ( ofta mäns..) på tåg i stående läge. . . Mer eller mindre upphetsande erfarenhet ;P








Fotat en staty av en hund utan för Shibuya. Kanske inte låter så märkvärdigt, men det finns en historia bakom hunden. Hunden följde med sin husse till jobbet varje dag. Men så en dag dog husse, men hunden fortsatte att vänta vid stationen på att husse skulle komma hem. Därav finns statyn av den väntande hunden vid stationen, och platsen är ett populärt ställe för väntan på mötet.

Den stora korsningen utanför Shibuya, är en känd korsning.Denna har vi passerat idag och korsat, med andra myllrande japaner.Trevligt.

Det blev en sen kväll efter alla våra äventyr, och nu när vi kommit tillbaka till vårt guesthouse, är det dags för smaklökarnas upplevelser då vi provar japanskt snacks, med allt vad det innebär XD

sayounara...

Konban wa Sverige!

Sitter nu på ett vandrar hem i den lilla lilla staden Tokyo. Efter ungefär två timmars resa från flygplatsen, lyckades vi leta oss fram till våra små eller iaf korta med breda sängar. Vi har inte hunnit ta oss till cetrala delen än, eller ska jag kankse säga de största centrumen (pluralis). Några ska vi beta av idag, andra får bli senare under resan. Det är Varm, fuktigt, och duscharna är trevliga alltsom oftast.

Pengarna är sedlar och mynt, precis som i Sverige, enda skillnaden är att de använder fler nollor. Man känner sig väldigt rik när man går om kring med 65000 i fickan, ända tills man tänker på att det är YEN det gäller och inte svenska kronor. Det är en faktor tio ungefär. Så lite rik kankse man är än då eftersom 65000 YEN är ungefär 6500 kr. Spännande eller hur?!

Sayounara.

Hälsar en otrött tröttis.

Ps. inga jet-leg här inte....

Fly with me

Klockan tickar ned.. tankarna springer genom resväskan för att kolla så att allt finns med. En viss panik börjar infinna sig. Snart lyfter vi, om bara 17 timmar. Mot Tokyo, mot en semester, mot ett liv, mot ett ÄVENTYR!


Flyg med mig.. ska försöka hålla denna blogg uppdaterad så gott det går!

Annars
Sayonara, och vi ses om två veckor igen!

^_^

funderingar dagen efter

En skum kväll, men ack så rolig, och ack så berusande...

Skratt, prat, och pussar... hum med en oplanerad touch....

Kommer bli pikad i en evighet.... visst tyllis?

^_^

Vardagsfundering

Att gå i skogen,

klampa omkring,

bli blöt om sockarna,

kall om fingrarna,

varm i själen,

och se två gökar jaga varandra.

Det är lycka.

Studerings tidens fallgrop

Kunskap är makt, men oxå en invaggning i osäker trygghet.

Gammal kunskap invaggar den nya kunskapen i en dimma av självklarhet. En farlig fälla för tentapluggande studenter.

atomer kaboooom

Analys inlämnad. Säkert inte färdig. Orkar inte bry mig.

god natt.

01 35

tackför en underbar kväll...

BYE SÖMN, HEJ ENERGI

Ge Mig Tillbaka Min Makt, över Mina Celler... speciellt mina Hjärnceller, för jag verkar behöva dem.

Tio bra saker (utan inbördes ordning);

Mat
Choklad
J
D
K
Musik
Spel
Skratt
Disk
Lindyhopp


Sömnen känns helt plötsligt väldigt långt borta, huvudet surrar av mystiska treklanger, benen rycker i rytmer, munnen strechas ut i brett flin, Det känns som när man är kär. Fast förvirringen finns inte där. Kär i mitt liv, min situation, och i känslan av att leva igen.

Dansen som inte dansades....

Förlåt att jag stack... men jag hade inte dansat utan gråtit på golvet, och vem skulle ha kul av det? Det började bra, men det var inte min kväll ikväll.. borde ha förstått det från början. Det är ingens fel bara mitt egna, och en del ligger i prydheten. Det gör mig inget att vissa inte hängde med, det gör inget alls. Men av någon mystisk anledning tycker jag inte om attt basunera ut att jag har vilket jag antagligen har, en vän med previlegier, som det så fint kallas. För resten av världen har inget med det att göra. Sen har iv den irriterade busschaufören, mannen som skäller bara för att, mystiska personer jag inte kommer förstå mig på, och en dum rensning i mobilen med gamla sms som en påminnelse om det som varit..... osså min lilla älskilng förståss.... som gör det hela till att bli bra....
Men jag kände att detta var på väg på bussen till stan, försökte vända det med några sms, fungerade inte....
...Tack och lov.. berusade personer är så lätta att lura... jag sover ensam inatt... för jag fick inget ragg på bussen... men som sagt man vet ju aldrig vad som händer på en sex minuters resa från stan och hem.... allt som oftast ingenting.. men det vet ju inte en berusad person som aldrig åkt sträckan.....

Dansar kankse vi gör imorgon, ikväll hade jag bara förstört hela festen.. och helt ärligt så tänkte jag hur dumt det än låter....

Du har de andra, så du klarar dig.... men men från början skulle jag följ med.. men inte ikväll..
God natt världen!

Kom i stämmning....

Och så insåg man att det var lite mycket nu. Eller mycket mycket nu. Eller....

Det är nu kan skulle vilja åka iväg till en solig strand och inte komma tillbaka förrän tentorna är avklarade, analyserna skrivna, allting presenterat, färdigt kaaapooooch klar. Men världen fungerar inte riktigt så.

Bra saker:
Ungdomskören; välkommen till verkligheten, tusingen vad duktiga de är.
Jordgubbspaj; En liten orgasm för smaklökarna, och en sockerchock för hjärnan.
Tylletott: Som kan fräsa skrattar, och vara så underbar som bara hon är.
Löparen: Som fixar till nacken, men bara ja jag vet inte vad... läpparna? ;)
Piraten: Som är den han är och får dig att må bra.
Vädret; Som går från Kabooom till spread a little sunshine.
Fiskmåsarna; som skriar utan för fönstret, och jävlas med människor.
Torsdagar; bara för att det är skoj.
Helgen; För att varje helg är ett nytt äventyr.

Det blir inte som planerat.....

Det där med att ta semesterm försvann in i ett mörkt tomt svart hål. Det började med en unduerbar jordgubbspaj och slutade med frukost. Mer än detta förtäljer jag inte om den historien. Från en trevlig kväll, till en morgon med morgonhumör, vidare in till en datorsal där det ska köras sårbarhetsanalyser på en viss sorts fladdermus. Tack Gode Gud att det regnar, då kanske man kan koncentrera sig någonstan ;P

over and out.

Från puppa till.... ngt mer flygfärdigt

Om ni sett mig en vårdag för fem år sedan, hade ni inte känt igen mig. Nåväl, kankse ser jag ungefär likadan ut nu som då, och min humor har inte förändrats nämnvärt, men mycket av det som var då har ändrats radikalt. För fem år sedan, var jag den lugna tjejen, med sin kristnatro, som inte rörde alkohol, inte festade. Den tråkiga tjejen som man helst ville slippa umgås med. Det där med att killar skulle lägga märke till mig, var ungefär lika sannolikt som att jag skulle få en yahmahaflygel i julklapp. Det är konstigt hur fast man blir i sin form, dels formad av vilka förväntningar man tror att andra har på en, men också av de faktiska förväntningarna som alla har på en. Men den då så kallade Nunnan, har kastat sin dräkt, nog för att korset hänger kvar, men det är okej att låta den lite mer vilda och spralliga sidan komma fram. Det finns några personer att tacka för den bravaden, och ni vet vilka ni är. jisses vad kul vi kan ha nu, och gudars vad knattarna från förr skulle höja på ögonbrynen. För dem kommer jag antaglien alltid att vara Nunnan, eller tråkmånsen, eller plugghästen, eller den där tysta tjejen.... Men helt ärligt vem bryr sig. Jag är den jag är, och jag trivs med att vara den jag är... sorry för er som inte trivs med mig.

Men men, nedras vad skoj vi har gänget! Don't ever stop enjoying life.

Det känns som det hålller på att försvinna ur mina händer, makten att faktiskt göra något. Jag gillar det inte, och det är dumt att det händer. Vi ses för ofta, det är ju nästan som om man vore ett par, fast det är vi inte. Inte på långa vägar. Så varför kommer då den här panikkänslan efter varje gång. Är det för att någon annan än mig själv har mer makt över mig. Det gör inget att du lyfter mig, jag litar på att inget kommer att hända och att du kommer sätta ner migpå marken igen, förr eller senare. Jag har aldrig låltit någon lyfta mig tidigare, och de gångerna det ändå hänt, har jag inte kunnat släppa kontrollen. Men nu kan jag. Nu. varför Nu och inte Då. Och varför Du och inte dem.
Jag känner igen mönstret och jag gillar det inte. Men ändå så älskar jag det. Jag vet att det finns andra som skulle mörda för att vara där jag är, och ha det jag har. Men än så länge vet inget.

Jag ska inte bli kär, bara i situationen, vad situationen gör med mig, och i LIVET.

trööttaa morgonfunderingar

När regnet smattrar mot rutan, ochden friska doften av regn smyger sig in genom springan i fönstret. Då är det mysigt.
När stålmannen eller robin, lovar att skydda dig mot åskan, då är det tryggt.

Jag sa att jag inte skulle bli kär... men ack vad fel jag har... nog är jag kär alltid.
Kär i livet igen, kär i mina underbara vänner.. och i känslan att få sova själv, och att faktiskt inte få sova alls. Men mer kär än så vägrar jag att bli.... men men nu ska jag ta tag i min ena kärleks känsla och faktiskt sova själv... helt själv.

Ung, Dum, men Gudars vad härligt det är. Men jag tror att det sitter någon någonstans och driver med mig. Känslan att det är toppen, blandas med skulden, eller prydheten eller alltihopa på en gång. Det är underbart att inte få sova, för att ngn ligger och krafsar en på ryggen... iaf den första och andra timmen. Sen när man försöker smita undan, kommer den en arm och säger " hörre du du, vart tror du att du är på väg?" "stanna kvar här nu".... Det är oxå härligt, de första gångerna. Men när klockanbörjar ticka iväg, en flygel väntar på morgonen, och du börjar inse; "GOOD BYE SÖMN".... så är det fortfarande härligt, men betydligt mindre, och väldigt mycket mer frustrerande.

Men men, låt mig få vara ung och dum ett tag till, och för sjutton gubbar... låt det inte gå för långt, på något plan någonsin..... ;P

ett avslut eller en början? Ett beslut eller lösa funderingar? Kanske både ock

Jag tror att det är bestämt nu. Förvarning, för att se vad som sedan händer. Men någonstans vet jag, det är redan kört. Jag vete dessutom att mycket av det felet faktiskt ligger hos mig. För jag var inte redo från början, och visste att det skulle komma ikapp mig. Sen har väl inte vissa andra saker hjälpt till på traven åt det positiva hållet. Men det här kommer att göra ont, speciellt om det går som jag tror att det kommer att göra; Fullkomligt åt fanders!
Gör det inte det; så kommer lilla jag antaglien ändå gå runt och ha ont, och tänka på varför jag valde att göra som jag gjorde, istället för det andra alternativet. För innerst inne kommer jag veta att det verkliga jag egentligen inte duger, utan det är den förändrade lillstrumpa som äger makten över ditt hjärta. Frågan är om jag någonsin kommer att kunna nå formen som lillstrumpa. Antagligen inte. Så i slutändan kommer både jag och du gå runt och vara två bittra själar i en värld som behöver mer kärlek, och mindre bitterhet. Kankse har jag redan bestämt mig, utan hänsyn till andra tankar som må finnas. Jag ber om ursäkt för ev. överkörande. Men jag vet inte vad som är in och jag vet inte vad som är ut. Helt ärligt, vet jag inte om jag vet vem jag är heller. Tror jag tappade bort en bit av det på vägen, och jag insåg det inte förrän nu. På tok försent. Förlåt.

Pirrelipirr

Det är vår, både inne och ute. Rastlösheten har innfunnit sig, och en längtan efter frihet på alla plan lika så. Det pirrar ända ner i stortån, och något säger mig, att det är bra, men dumt. Kankse råder en låååång promenad bot på det hela.. kanske förvärrar det saken. Vad vet jag? Men sitta instängd i sitt skyffe, ooch inte släppa ut själen, det kan inte bli värre än det i vilket fall...

Jag är en snurrig person.... som umgås med mer eller mindre likvärdigt snurriga personer, i en snurrig värld. Kan det bli mer underbart?

Dumtidumtidumt

Seriöst duuuuuuuuuuuuuuuumt, Skuuuuuuuuuuuuuuuuuuumt, Skooooooooooooooooooooj men jävligt DUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUMT.

(sluta få mig må så bra, ni vet vilka ni är, det blir ju bara förvirrande :P )

Hemlängtan från Hemma

Jag ligger i min säng, som inte är min. Jag är i mitt hem som idag inte känns som mitt. Jag längtar bort från hemmet, till mitt hem. Det känns fel att faktiskt vara här. Och det känns fel att faktiskt känna så. Jag saknar mina vänner, biljardkvällar, danskvällar, Lindyhopp, buggen. Jag saknar att kunna jävlas med kompisar och sedan dela skrattet med dem. Jag saknar att morra vid flygeln... Helt enkelt jag saknar den delen av mig.. för den finns inte här, eftersom ingen av er finns här. Här har jag mina underbara promenader med min vän, men jag skulle vilja ha er alla här. Jag saknar att få vara hemma.

gammal hundleksak

Det finns tre bokstäver i vårt alfabet, som tillsammans verkar vara ett av de svåraste orden at säga. Hur svårt kan det vara att ägna 30 sekunder, eller 5 minuter, till att skicka iväg ett Hej. Men tydligen så är inte en bortvald gammal hundleksak något man kan offra tre bokstäver på, speciellt inte när den nya hundleksaken lockar. Bittert nog är det så, att när den nya hundleksaken väl försvinner, då finns den gamla där för att trösta. Tänk på det innan den gamla helt slängs bort. Helt ärligt. Jag vet intenär sopgubben kommer och tömmer tunnan nästa gång. Och det vet inte du heller.

Några sena funderingar kring liv, vår och rosa

SÅ där, nu har klockan dragit väg över ett... och lilla jag liggervaken och filosoferar om livet. Jag insåg idaghur härligt det faktiskt är att vara förvirrad tillsammans med någon. Inte för att det ger någon klarhet i dimman, utan mer för att vi kna skratta åt varandras förvirring. En annan god sak, är väl ändock, om den inte endast är positiv,att när jaag inte är helt ärlig, så märker den andra förvirrade personen det så väl. Och när det till och med märks över telefonen, då börjar det nästan gå för långt.

Men en sak har jag bestämt mig för. Det är vår,imorgon är det kryssning, och jag ska inte tänka på något mystiskt förvirrande överhuvudtaget, och bara hoppas att jag inte blir merförvirrad än vad jag redan är.

Sen längtar jag efter att min lille gubbe ska komma hem, så dimman lättar en aning.

Men men det händer mycket skumma saker i en trötters förvirrad värld. Speciellt när det är vår, och världen går lite mini lite åt rosa, varesig du vill eller ej.

Sov gott lilla värld

Jag borde väl egentligen nana, sussa och snarka. För trött för att läsa, men för pigg för att sova.
Det känns som om det är lite mycket nu, som bara smyger sig upp runt om en, och bara väntar på rätt tillfälle att bara kasta sig över mig. Dra mig i nosen, och skrika woho där fick jag dig allt.
Böckerna som ska läsas kommer säkert trilla ner från golvet och slå mig i huvudet, för att sedan lägga sig uppslagna som en evig påminnelse om allt man skulle gjort, men aldrig gjorde. Papprena kommer föröka sig med en bakteries hastighet, och snart täcka hela min lägenhet och göra den obebolig. Det är då jag flyttar in på biblioteket, stannar där tills sena kvällen, i rummet vi kallar BUNKERn.

Sov nu så gott lilla värld. Kllockan ringer på tok för tidigt idag.

Var inte rädd....

Jag tänkte bara göra ett litet inlägg.... bli inte upprörda över det som kan tänkas skrivas här. Jag menar inget illa med det, och även om det verkar vara mörkt och kallt ibland. så är det bara en liten svacka. Har jag väl fått ur mig det, så känns det oftast bättre.

^_^

Under din himmel

Det känns så fel idag. Som om jag tittar åt fel horisont. Månen är fel, och solen som strålar, är inte min. Skogen är inte min skog. Och vågorna tillhör någon annan. Fågelsången som hörs är inte från mina stämband. Tiden springer ifrån mig. Det jag jagar, är sedan länge borta.Det som finns kvar, är smärtan i mitt bröst. Jag är under din himmel, på fel nivå.

De lurviga har svängt sig, i fyrtakt och framåt och bakåt, sidan, hit och dit. I tre timmar har det svängt, gungat, knuffats och förts. Det är som en drog, som ger ett rus i långa tider efteråt. Beroende framkallande är det också. Så hur jag ska överleva sommaren utan, dans utan sväng, det är ännu för mig en gåta. Det har varit mycket dans ett tag nu. Fredag, lördag, måndag.... Imorgon blir det ingen dans, ialla fall inte för benen, men fingrarna ska få leka lite vid en svart yamahaflygel. Sedan verkar tylletott sl'pa med mig på spinning, igen. Ibland vet jag itne vad jag skulle göra utan dej, än mindre vad jag borde göra med dig. Men bra om dig tycker jag i alla fall.

Sussa så gott nu lilla världen.

Lyckliga kvällar

Så ligger man här nyvaken, mörbultad, efter en underbart rolig kväll både inne och ute.
Utan er min vänner, hade den inte varit ens en bråkdel så rolig, speciellt inte efter ett tiden.
Sent skall förglömmas, att klockan vreds fram, och sista bussen hade gått. En halvfyra sen nattvandring genom folkmassorna i stan, för att sedan komma ut på mer glesbefolkade, för att inte säga öde vägar, för att tillslut, hamna i min egna säng. Skönt när vänner oroar sig, och lånar ut sin telefon, för att jag ska kunna ta mig hem säkrare.

Nu är det väl dags att vaknafullt ut, få i sig något ätbart, ta sig ett dopp i badkaret, och börja en ny underbar dag.