Jag mötte en människa på bussen, vi hamnade bredvid varandra. Fast egentligen möttes vi tidigare, redan på busstationen i Trollhättan. Några små incidenter inträffade, då personen påverkade mig utan att veta om det. Egentligen visste människan inte att jag fanns där, för jag var bara en i mängden. Men på bussen var jag en medresenär och vi började samtala. Världen, hur gärna vi än vill tro det, är inte stor. Den är ett runt klot, och i mina fotspår kommer en annan människa att gå, någon gång, precis som jag redan har gått i en annan människas fotspår. Vi har befunnit oss på samma knutpunkter i världen vid så många tidpunkter ( kanske inte samma), men vi har under ett flertal tillfällen haft samma vy framför våra ögon, utan att veta om det, och utan att reflektera över det. Och som vi skrattade, trots vår åldersskillnad, så var det ingen skillnad alls.
Det kan tålas att tänka på...
vem vi än är och vart vi än befinner oss är
Vi mer LIKA än olika,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar