Jag tror att det är bestämt nu. Förvarning, för att se vad som sedan händer. Men någonstans vet jag, det är redan kört. Jag vete dessutom att mycket av det felet faktiskt ligger hos mig. För jag var inte redo från början, och visste att det skulle komma ikapp mig. Sen har väl inte vissa andra saker hjälpt till på traven åt det positiva hållet. Men det här kommer att göra ont, speciellt om det går som jag tror att det kommer att göra; Fullkomligt åt fanders!
Gör det inte det; så kommer lilla jag antaglien ändå gå runt och ha ont, och tänka på varför jag valde att göra som jag gjorde, istället för det andra alternativet. För innerst inne kommer jag veta att det verkliga jag egentligen inte duger, utan det är den förändrade lillstrumpa som äger makten över ditt hjärta. Frågan är om jag någonsin kommer att kunna nå formen som lillstrumpa. Antagligen inte. Så i slutändan kommer både jag och du gå runt och vara två bittra själar i en värld som behöver mer kärlek, och mindre bitterhet. Kankse har jag redan bestämt mig, utan hänsyn till andra tankar som må finnas. Jag ber om ursäkt för ev. överkörande. Men jag vet inte vad som är in och jag vet inte vad som är ut. Helt ärligt, vet jag inte om jag vet vem jag är heller. Tror jag tappade bort en bit av det på vägen, och jag insåg det inte förrän nu. På tok försent. Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar