Det är vår, både inne och ute. Rastlösheten har innfunnit sig, och en längtan efter frihet på alla plan lika så. Det pirrar ända ner i stortån, och något säger mig, att det är bra, men dumt. Kankse råder en låååång promenad bot på det hela.. kanske förvärrar det saken. Vad vet jag? Men sitta instängd i sitt skyffe, ooch inte släppa ut själen, det kan inte bli värre än det i vilket fall...
Jag är en snurrig person.... som umgås med mer eller mindre likvärdigt snurriga personer, i en snurrig värld. Kan det bli mer underbart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar