Ung, Dum, men Gudars vad härligt det är. Men jag tror att det sitter någon någonstans och driver med mig. Känslan att det är toppen, blandas med skulden, eller prydheten eller alltihopa på en gång. Det är underbart att inte få sova, för att ngn ligger och krafsar en på ryggen... iaf den första och andra timmen. Sen när man försöker smita undan, kommer den en arm och säger " hörre du du, vart tror du att du är på väg?" "stanna kvar här nu".... Det är oxå härligt, de första gångerna. Men när klockanbörjar ticka iväg, en flygel väntar på morgonen, och du börjar inse; "GOOD BYE SÖMN".... så är det fortfarande härligt, men betydligt mindre, och väldigt mycket mer frustrerande.

Men men, låt mig få vara ung och dum ett tag till, och för sjutton gubbar... låt det inte gå för långt, på något plan någonsin..... ;P